Avel Hästens historia Gångarter Utrustning Skötsel Sjukdomar Tävla Hästvett Rida på tur Köpa häst Länkar Tillbaka Kontakt

Avel


Som ni kanske vet är svensk islandshästavel framgångsrik
och under stark utveckling.
Avel kräver stort intresse och engaemang, att ha tid över till det lilla fölet
dom närmsta fem åren...Men det är stor glädje att se en häst växa upp,
och sen rida in hästen,utveckla honoom,hon!

Då islandshästen utvecklas sent bör man inte rida in den för än den 4½ - 5 år
och de är inte fullt utvecklade för än vid 8 års ålder.
Den lever länge och det är inte ovanligt med hästar som är 25 - 30 år.
Alla färger är tillåtna, dock är fuxar & bruna hästar vanligast. man brukar säga att
En bra häst har ingen färg, men ändå strävar några uppfödare efter vissa färger
på sina hästar & visst kan man kombinera god avel med vackra färger.

Den bör ha rakställda ben, stora, djupa, släta hovar (ej sprickor).
Brett mellan frambenen (stor lungkapacitet), musklad (hjärtformad bakdel),
högt ansatt hals, glänsande hårrem och pigga ögon. Korset bör inte vara högre än manken på valackar.
På ston är detta acceptabelt. Den ska inte ha det för smalt mellan ganacherna, då hästen får det svårare
att andas när den går på tygeln. Stora, vida näsborrar underlättar andningen. Mungiporna ska vara lika långa på båda sidorna.
På en medelstor häst bör huvudet vara ca 60-65 cm från nacke till mule och ska vara proportionerligt
i förhållande till kroppen. Huvudet ska ha en raknoslinje, bred och flat panna, tunna spetsformade
och uppåtriktade öron, skarpa ögonbrynsbågar, stora näsborrar, stora uttrycksfulla och helst mörka ögon.

Halsen ska vara minst 60 cm från manken till nacken vid medelrest hållning,
det är även önskvärt att nacken är något välvd.
Bogarna ska vara långa och inte allt för stupande, en hög och markant manke.

Korset ska vara muskulöst, långt samt brett.
Svansen får inte vara för högt ansatt eller så att hästen kniper in den mellan bakbenen.
Önskvärt är att underarmen är lika lång som skenbenet, kotan och hoven tillsammans.
Lederna får gärna vara breda, medellånga kotor ger både elasticitet och styrka och kotlinjen
skall vara obruten fram till hoven. Raka benaxlar både fram och bak.
Tyvärr är många islandshästar något tåvid fram och är hastrånga i bakbenen.
Detta är ingen större nackdel för vare sig prestation eller hållbarhet, om det inte är väldigt mycket.

Storleken på hovarna skall vara proportionerliga till hästens storlek och
de skall ha en välutvecklad välvd sula och friskt vägghorn.

Mankhöjden ligger på ca 125 - 145 cm, men det finns även större exemplar den största
jag hört talas om var en bjässe på hela 160 cm. Medelvikten ligger på 300 - 400 kg.

Avelsmålet från SIF:

Avelsmålet för islandshästrasen är en modig,
stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne, som är samarbetsvillig och arbetsvillig,
är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller femgångare (+ flygande pass), med taktrena,
spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och bra undertramp,
som bär sig väl under ryttare. Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning.
Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår samt den stora färgvariationen
måste alltid bevaras.

Stamboksklasser

Klass 3 omfattar ston, som uppnått 7,25 -7,49 poäng vng vid en totalbedömning
(exteriör 40 % ridegenskaper 60 %) t.o.m 1990.
Från 1991 finns endast stamboksklasserna 2 och 1.

Klass 2 omfattar hingstar som uppnått 7,50-7,99 fr o m 1998 7,75- 7,99 poäng
samt ston som uppnått 7,50 – 7,99 vid en totalbedömning.

Klass 1 omfattar hingstar och ston som uppnått 8,00 poäng och därutöver vid en totalbedömning.

Temperaments mässigt så finns det alla variationer, f
rån den mest temperamentsfulla och begåvade ridhästen för den
talangfulla tävlingsryttaren till den fromma och beskedliga familjehästen som även barn kan rida på.
Men över lag så kan man nog säga att islandshästen är en ovanligt lugn och
trygg häst som inte brusar upp för minsta småsak.

Många har upptäckt den otroliga glädje
man kan ha utav av ridning på Islandshästar, både
på grund av deras intressanta gångarter och på grund av deras allsidighet,
styrka, uthållighet och deras förmåga att ta sig fram överallt. Många ryttare med onda
ryggar har kunnat återuppta sin ridning på en töltsäker islandshäst.


Källa:Stina Helmersson



(C)Copyright Tina ponting - 2021 - www.islandshästguiden.se